På Webbsporten.se vill vi hjälpa till att ladda upp inför OS genom att återkoppla till klassiska ögonblick från sommar-OS.
Det var ingen som anade vad som skulle komma härnäst. En ceremoni som många andra led mot sitt slut, en ceremoni som alltid är lika hårresande men utan något direkt klimax.
Men så dök en silhuett av en sargad man upp, en man som tagit mer slag än någon annan och lyft sin sport mer än någon annan, inom någon sport, någonsin. En man som fått ta skydd från rampljuset som ett resultat av den enda kamp han inte haft förmågan att vinna, mot den kroniska sjukdomen Parkinson.
Skakande av lycka, ställd av ödmjukhet och respekt ser vi honom, den störste, Muhammad Ali, tända elden. Vi påminns återigen om varför just Ali var så stor, inte nog med att han var absolut störst inom sin sport. Han var ödmjuk inför allt, efterfrågade inte förmögenhet eller kändisskap.
Sannerligen en folkets hjälte och då finns det inte en man som kan ses som mer lämpad för det här uppdraget.
Bill Clinton adresserade Ali efteråt och sa “Ingen hade sagt att det var du som skulle tända elden, men då jag såg att det var du, då grät jag” och det är knappast en underdrift att statera att Clinton inte var ensam.