Är du intresserad av sport? Är du kanske t.o.m. väldigt intresserad av sport? I så fall förstår jag dig mycket väl, för sport är så sjukt kul och intressant på alla sätt. Därför ska jag skriva en blogg här på webbsporten som handlar om just – sport.
Jag kommer skriva om aktuella händelser, men någon nyhetsbevakning är det inte frågan om förstås utan snarare betraktelser över vad som hände när man fått lite distans till det hela. Pågående idrottsevenemang brukar också väcka minnen från förr och det kan också vara intressant att fundera lite kring. Sen finns det alltid tusen och en sak som bara ”dyker upp” i sportens värld. Visst är den underbar?
Först, ni har knappast missat att VM på längdskidor har börjat – snacka om att det här är en svensk blogg när man inleder med det. Media är som galna nu när Sverige sannolikt kommer ta en del medaljer i denna vår kanske allra mest folkkära sport.
Har ni kanske träffat någon på sistone som haft åsikten att: ”masstarten har förstört längdåkningen”?
Ja det har ni förstås gjort för det är en kommentar lika självklar som ”boken var bättre än filmen” numera. Men tänk om Södergren varit en grym spurtare och vunnit någon medalj här och där, då hade nog kommentarerna gått i lite andra banor, tror ni inte? Säkert blivit Bragdguld och Jerringpris och allt vad som finns att få. Men Norska spurtare(och tidigare Italienska) gillas inte! så är det när man vuxit upp med vinnare som Wassberg och Svan, de var riktiga skidåkare det, inte några som bara hänger på, som den där Northug. Sen att Norrmannen bara åker efter reglerna och anpassar sin taktik, det är en helt annan sak. För ”Taktik”, det hör inte hemma i det isiga skäggets och det rinnande snorets sport, där kör man tills man är blå och sen hänger man över stavarna i tre sekunder innan man åker hem till byn och tränar ännu mer!
Om man inte taktikkör som svenskarna gjorde när Hellner tog sitt guld i OS vill säga, den typen av taktik är godkänd.
Northug är dryg också. Han passar inte tider och psykar folk och är jobbig mot press och ledare. Inte så medgörlig helt enkelt. Han skulle varit svensk fotbollsspelare, då hade han fått fyra guldbollar i rad och fem totalt.
Nej, kritiken mot dagens längdåkning handlar inte om masstarten eller spurterna eller Northug eller någonting annat än att Sverige inte vinner som vi gjorde. Men kanske var OS vändningen? Hoppas på det.
Fast inte för ”hela Sveriges lilla fästmö” Charlotte Kalla förstås. Varför inte? Jo, för 10km fristil finns inte på programmet i detta mästerskap. Har ni kollat in Kallas individuella meriter någon gång?
Hon har ett OS-guld – på 10km fristil.
Hon har två världscupsegrar – båda i 10km fristil.
Hon vann hon Tour de ski 2007/2008 som det året bestod av fem distanstävlingar varav tre var… just det, 10km fristil.
Man läser ibland att Kallas ”favoritdistans” är 10km fristil men det är det inte, det är hennes enda distans! Visste ni att hon står staty i sin hemort förresten? Absurt var ordet.
Fast ingen blir gladare än jag om jag har fel. Men det har jag nog inte.
Efter skidorna är det dags för ett av de där mästerskapen man inte är riktigt säker på varför de går av stapeln – Inomhus-EM i friidrott. Det är typisk ”eurosporthappening”, d.v.s. rättigheterna är inte speciellt dyra och bara förbundet får en slant och hjälp med produktionen så visst, sänd ni. Men jag tycker inte man ska klaga när det erbjuds sport på TV, om man gör det kanske de börjar skära ner och vips är vi tillbaka på tiden då man fick se två fotbollsmatcher om år utöver tipsextra –FA-cupfinalen och Europacupfinalen.
Som brukligt är numera skickar vi på atleterna stora förhoppningar och så faller det. Sedan kommenteras det i pressen med rubriken ”hopplöst”. Detta eftersom det historiskt sett varit i hoppgrenar vi fått saker gjorda i detta mästerskap. Även denna gång står ”hoppet” till två hoppare: Christian Olsson och Michel Tornéus. Kanske kan även 800 meterslöparen Mattias Claesson göra något då det är en brutal gren inomhus och det finns utrymme för slumpen i form av en Bradburyeffekt. Han har faktiskt ett brons att försvara sedan senaste EM. Med Emma Greens sena återbud försvann kanske vår bästa medaljchans. Johan Wissman åker också, för att ”ha kul” som han säger och Alhaji Jeng gör en nystart.
Inomhus-EM är ett mästerskap med anor. Inte för att det funnits sedan urminnes tider, men det har varit ofta! Årets mästerskap är faktiskt det 31:a sedan 1970! Som en jämförelse har Fotbollen hunnit med 11 VM under den perioden. Dessutom föregicks det av fyra tävlingar under namnet ”Europeiska inomhusspelen”.
Genom åren har en mängd legendariska friidrottare deltagit och öststaterna var naturligtvis dominerande inledningsvis. Valerij Borzov tog t.ex. sju av de första åtta gulden på 60m – 1977 före Christer Garpenborg minsann – och Viktor Sanejev sex av åtta i tresteg. De bästa Sovjeterna verkar inte ha varit med 1973 av för mig okänd anledning.
Sveriges första medaljer kom via Ricky Bruch(brons i kula) och Kjell Isaksson(silver i stav) 1971. Men det krävdes hemmaplan 1974 för att de första gulden skulle komma och det är nog två av de märkligaste svenska gulden någonsin. Både herrar och damer tog nämligen guld i stafett, 4x392m(!). Orsaken till utropstecknet är inte, som man kan tro, den udda distansen för man laborerade en del med distanserna under de tidiga mästerskapen. Utan att det bara ställde upp två lag i resp. tävling. Herrarna slog Frankrike och damerna Bulgarien. Så ordnar man två guld åt hemmanationen!
Det första individuella guldet och därtill första medaljen på damsidan kom 1976 genom Linda Haglund. Linda var en mycket bra inomhussprinter och samlade medaljer i EM några år framöver. Fler guld blev det dock inte, det satte damerna från Östtyskland stopp för. 1977 vann Marlies Oelsner (hette Göhr som gift) sitt första av en rad guld på 60m. Det året såg också flera stora slå igenom, Marita Koch och Sebastian Coe för att nämna två riktigt stora. Av mer skandinaviskt intresse kan nämnas att Arto Bryggare tog sin första EM-medalj, det skulle bli fyra till varav två guld. Det sista 1987 före en ung Colin Jackson. Det andra guldet tog han 1981 men då var distansen 50m häck, de hade väl för kort hall i Grenoble.
Inne-EM är också de okändas hjältarnas mästerskap. Lena Johansson tog brons i längdhopp med 6,27 1978, hört talas om henne? Det kanske är granntanten?
1984 gick EM i Göteborg för andra gången och Sverige blev utan medalj. Kanske hade varit läge att anordna en specialstafett igen?
”Göteborgsguldet” kom sent i dubbel bemärkelse för 1985 tog Patrik Sjöberg sin första internationella medalj. Guld på 2,35, hela 5cm före tvåan. Höjdhoppet i detta mästerskap hade annars dominerats av Dietmar Mögenburg under flera mästerskap.
En av våra enligt mig mest underskattade friidrottare – Ann-Louise Skoglund – tar brons 1986. Om hon hade varit lite bättre rustad mentalt hade hon tagit många, många fler medaljer under sin karriär. Att hon vann ute-EM i en löpgren för damer 1982 under brinnande öststatsperiod är inget annat än en bragd.
Efter ute-VM i Göteborg 1995 upplevde svensk friidrott en liten topp. Vi hade t.ex. sprinters, flera stycken! Två av dem – Peter Karlsson och Torbjörn ”Grycksboexpressen” Eriksson tog medaljer 1996 i Madrid. Den eventuellt tragiska sagan om Sara Wedlund slutade lyckligt med silver på 3000 samma år. Men främst var Mattias Sunneborn som tog guld i längdhopp det året. Malin Ewerlöf tog ett silver runt de här åren också.
Med år 2000 rullar så den riktiga boomen med vår starka, nya generation igång. Kajsa Bergqvist var först ut med guld, guld tog dessutom den i televisionen så ofta sedda Erica Johansson. Så jo, hon vann faktiskt något och har full rätt att kritisera dagens aktiva…
2002 i Wien lossnade det ordentligt och det slutade med Sveriges sett till medaljantal hittills bästa EM. Två guld, fyra silver och två brons blev det till slut. Gulden till Christian Olsson och Staffan Strand. Stefan Holm blev tvåa och vi visste det inte då, men i framtiden skulle han inte behöva se Strand före sig många gånger. Jimisola Laursen tog silver i sin sedvanliga stil, har någon någonsin sett så plågad ut på upploppet?
2005 fylldes den gyllene generationen på med gudmedaljöserna Carolina Kluft och Susanna Kallur. Holm vann höjd med ett hopp på 2,40 för första och enda gången i sitt liv. Det var då 11 år sedan någon överhuvudtaget hoppade 2,40 inne faktiskt, och fem år sedan någon gjorde det ute. Kanske ännu mer speciellt är att det bara skett en gång till efter Holms hopp.
Så…
Med den gyllene generationen nu reducerad till en sporadiskt tävlande Christian Olsson, en desperat rehabbande Susanna Kallur och en Carolina Kluft med längdhoppsångest så blir det svårt att ens upprepa resultatet i det senaste mästerskapet. Då blev det ett guld(Wissman) och ett brons(Claesson) , mycket mer än så blir det nog inte nu heller, om ens det. Men vill ni se morgondagens stjärnor idag, kolla på Inomhus-EM!
Avslutar med kommentaren ordföranden i SSK hockey gjorde häromveckan. Ett riktigt guldkorn fast kattguld. Som ni kanske läste om så gjorde skatteverket en extra granskning av idrottsföreningar detta år – de granskar alltid något extra varje år så det är inte sant som många sa, ”att idrotten förföljs” – med resultatet att 80% av föreningarna åkte dit på något! Bland annat då Södertälje SK som fick restskatt på 1,7 miljoner för underdebitering av hallhyra eller något snarlikt. När ordföranden gav en kommentar om det sade han:
”-Det är mycket pengar och det kommer direkt att slå mot ungdomsverksamheten”.
Som det vore det mest självklara i hela världen. Är det något i stadgarna som säger att oförutsedda utgifter alltid ska tas från ungdomsverksamheten?
Så otroligt låg kommentar av en förening som existerar i den mest gynnsamma sponsormyllan av alla, elitserien i ishockey. Korta ner ett av nästa säsongs träningsläger för A-laget med två dagar så har du pengarna. Det tipset får du gratis.
01/2011