Visa Rafa den tacksamhet han förtjänar

Jag är Liverpoolsupporter. Den andra maj i år satt jag en pub i London och såg Liverpool förlora med 0-2 hemma mot Chelsea. Även om jag skämdes något över det så var jag nöjd och glad över resultatet. Jag var mindre glad över att Anfield inte sjöng om sin manager. Jag var oerhört besviken på att The Kop inte gav Rafa ett värdigt farväl. Jag var nämligen där och då helt övertygad om att det var spanjorens sista match inför hemmasupportrarna.

Det ska erkännas att jag vacklat lite i min övertygelse. De senaste veckorna har det faktiskt varit ganska lugnt kring Liverpool. Åtminstone lugnare än vad jag trodde att det skulle vara. Det har florerat rykten kring Torres och Gerrard, och om en försäljning av klubben. Men vad gäller manager Benitez har det mest pratats om att “samtal pågår”. Tills igår. Då briserade den bomb jag väntat på. Rafa Benitez framtid i Liverpool ryktades vara högst osäker – och det kom från den säkraste av källor. Tony Barret som jobbar för det The Times har sällan fel när det kommer till just Liverpool – han har mycket god insikt i klubben. Idag är det hela bekräftat, och Liverpool står utan manager.

Bra eller dåligt? Rätt eller fel? På A svarar jag båda delarna och på B svarar jag lite av varje. Men vi lämnar det därhän just nu, hoppar in i tidsmaskinen och ställer den på datumet 19e april 2001. Liverpool slog ut Barcelona ur UEFA-Cupens semifinal. Jag var överlycklig. Jag blev Liverpoolsupporter i början på 90-talet. Jag visste att jag höll på en av världens genom historien mest framgångsrika klubbar, men jag hade ju inte varit med om något av det. Nu vankades det en final i Europa, och det kändes som en sannsaga. Det var något jag hade längtat efter så länge.

Tidsmaskinen igen, den här gången till en mer närbelägen dåtid: 29e april 2010. Liverpool hade precis missat en final i Europa League. Jag tyckte att det var tråkigt, men egentligen gjorde det inte så mycket. Europa League är ändå bara Champions Leagues förståndsklena lillebror.

Vad har då hänt i Liverpool på nio år för att jag så gravt ska revidera vad jag betraktar som en tydlig framgång och något att glädjas över? Det enkla svaret är Rafa Benitez. Många är de som gör sig rolig över Benitez, som tycker att han liknar en kypare, som kritiserar hans matchcoachning och hans transferpolitik, och som “vet” att Liverpool aldrig kan vinna ligan med spanjoren som manager. Det finns förstås poänger häri – Rafa är en udda karaktär. Men ingen människa som följt engelsk fotboll i allmänhet och Liverpool i synnerhet skulle var så dum eller så förmäten att hon förringade Rafas betydelse för Liverpool de senaste åren.

Under Rafa så har Liverpool ökat sitt poängsnitt markant. Man har släppt in mindre mål i snitt, man har gjort fler mål i snitt, man har satt personligt poängrekord i PL, man har vunnit Champions League och FA-Cupen. Framför allt har man gått från en ganska anonym tillvaro till ett lag som återigen är att räkna med. Liverpool kom under Rafa att cementera en plats i det som kommit att kallas Big Four. Det har också gjorts trots att Rafa under stora delar av sin Liverpooltid har jobbat med betydligt mer knapphända resurser än vissa av sina konkurrenter. Att Liverpool totalt sett har gått framåt som klubb under Benitez är en subjektiv sanning, inte min objektiva uppfattning. Den som inbillar sig något annat borde göra om och göra rätt, men först efter att ha skämts ett tag.
Det ryktas att en del av spelartruppen ligger bakom sparkandet (detta är en sparkning, inget annat), och att kapten Gerrard själv är en av dessa spelare. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, men även om det stämmer så tror jag inte att det är hela sanningen. Däremot tror jag att det finns ett uns sanning i det. Alla som sett Gerrards minspel och kroppsspråk denna säsong har förstått att det är något som inte stämmer. När en manager inte längre åtnjuter sina spelares förtroende så är det kört. Det spelar ingen roll vad man heter, det går inte att jobba under sådana förutsättningar.

Jag har svårt att tro detta enbart är en spelarfråga. Jag tror att det främst handlar om att Rafa inte har styrelsens förtroende, och att han varit så pass kompromisslös i sina uttalanden om att klubben måste förstärka truppen. Som det ser ut nu finns det bara kaffepengar att spendera på spelare, klubben är till salu, fast i falska och giriga jänkarhänder, och de senaste åren är klubben också skuldbelagd upp över öronen. Jag är säker på att Rafa har varit en högljudd motståndare till mycket som hänt i klubben på senare år. Han verkar alltid ha haft en frostig relation till ägarduon Hicks och Gillet. Jag är ganska övertygad om att detta också är en av anledningarna till att Rafa nu blir utlöst från sitt kontrakt. Amerikanarna har väntat på en anledning att göra sig av med Rafa, och efter den gångna säsongen behövde de inte leta längre.

Liverpool kommer förmodligen att säljas inom 12 månader, och de nya ägarna får nu en chans att börja från början. Jag har i min umgängeskrets sagt att det nog är dags för Rafa och Liverpool att gå skilda vägar, förutsatt att klubben blir såld. Om inte så kan man lika gärna ge honom mer tid – det finns ingen som vill ta över i nuvarande läge. Det är bara använda sitt sunda förnuft. Varför skulle en man som Martin O’Neill lämna Villa för en klubb i kaos, som kanske blir såld och därmed får ägare som kan vill göra ändringar direkt? Varför skulle han lämna en klubb som kom före Liverpool i ligan, och som stöttar honom och ger honom arbetsro? Att byta trygghet mot kaos är väl inte vad någon önskar?

Det viktigaste för Liverpool just nu är inte att hitta en ny manager. Många röster höjs nu för att låta Kenny Dalglish. Jag tror det är ett vettigt alternativ. Ok, det är ingen modern tränare vi pratar om, och det var länge sedan som King Kenny var i hetluften. Men han har hjärta i klubben, han skulle kunna få fart på Gerrard, och han skulle gå med på att sitta kvar så länge som han behövs. Men en ny manager är alltså inte det mest akuta. Liverpool måste hitta nya ägare. Allt annat innan dess är att behandla symptomen, och inte sjukdomen. Den kommande säsongen får ses som en mellansäsong. Klubben bör försöka få det organisatoriska på plats under denna säsong. När det är gjort kan man börja diskutera managers som skulle passa såväl klubben som de nya ägarna. Fram till dess känns det ganska klokt att låta Dalglish leda laget tillfälligt. Kanske kan han fungera som en enande kraft, och får Liverpool behålla sina spelare så ska de fortfarande kunna kriga om en CL-plats.

Vad som än händer under sommaren, vilka som än lämnar och vilka som än kommer in så står Liverpool FC inför sin kanske viktigaste period någonsin. Ännu en säsong som den vi nyss sett och Liverpool kan bli en klubb som får återuppleva 90-talet och leva i skuggan av de stora. Det kan med andra ord bli som det var innan Rafael Benitez tog över klubben. De som anser att Rafa har misslyckats för att han inte fört titeln till Liverpool lever i en drömvärld. Jag har alltid hävdat att fansskaror mår bra av leva i nuet och att perspektiv är väldigt nyttigt. De Liverpoolsupportrar som har vett nog att begripa det har också värdighet nog att idag skicka ett telepatiskt “Gracias, señor” till Benitez. Vill det sig illa kan nog ganska många komma att sakna Rafa-eran snabbare än vad de hade velat.

15. Wolverhampton – Tippade på 18e plats
Jag trodde att Wolves hade betydligt bättre chans än Burnley att hänga kvar, men jag trodde de skulle falla på målsnöret. Det blev en strid för Wolves, men de förlorade de den aldrig. De har faktiskt haft näsan ovanför vattenytan under stora delar av säsongen. Bara vid ett en månadsslut (november) har Wolves parkerat under strecket.

Jag påstod att jag var orolig för Wolves jämnhet, men det visade sig att var en ganska obefogad oro. Ok, så de har inte varit så oerhört bra i sin jämnhet, men de har varit tillräckligt bra för att klara sig kvar, och vem kunde kräva mer?

Jag pratade en del om Wolves nyförvärv inför säsongen och satte en del hopp till Kevin Doyle. Jag gjorde inte helt fel i det då Doyle ensam stod för nära 30% av lagets ligamål. Jag hade däremot mina tveksamheter till hur Nenad Milijas skulle klara av PL, och efter att ha fått en del förtroende i början av säsongen blev det ganska mycket bänkande för serben.

Precis som de flesta andra trodde och hoppade jag få se Ebanks-Blake och Michael Kightley börja göra sig ett namn i PL. De har de väl kanske gjort också; Ebanks-Blake som målsumpare och Kighley som den lovande, men skadedrabbade killen som det inte riktigt vill lossna för. Det var inte bara en felaktig spådom av mig, utan det är också en besvikelse. Båda spelarna stod för en fantatisk säsong när Wolves blev mästare i CCC och tog steget upp. Jag hoppas fortfarande att de nästa säsong kan visa sina kvaliteter, inte minst Kightley.

Jag är inte chockad över att Wolves hängde kvar, men jag trodde att det skulle bli en hårdare kamp för dem, och jag trodde inte att de skulle falla igenom oftare, och överlag vara ett lag med mer toppar och dalar. Jag tippade dem på nedflyttningsplats, så jag kan inte ge mig själv godkänt. Ett hyfsat spelat hål, men en koppsnurr på green, och vips blev det bogey.

14. Bolton – tippade på 13e plats
Något har hänt med Bolton de senaste åren. Kanske var det Gary Megson som hände, vad vet jag. Det jag vet är att Bolton hamnade 8a, 6a, 8a 2004-2006 och att de tre senaste säsongernas tabellplaceringar summeras 16, 13, 14.

Inför säsongen så sa jag att jag inte såg något i Bolton som tydde på att de skulle kliva uppåt i tabellen, jag trodde att de skulle nå samma placering igen, och det var ju inte långt borta. Jag gick fel med Bolton när jag sa att de såg starka ut bakåt, dock. Jag trodde att Gary Cahill skulle slå igenom på allvar, det har gått sådär. Jag trodde att Paul Robinson och Zat Knight skulle bli riktigt finfina nyförvärv, det har gått sådär. Bara tre lag har släppt in fler mål än Bolton i ligan denna säsong, och det duger inte.

Jag satte frågetecken kring var målen skulle komma ifrån. Elmander har jag aldrig trott på, och även om Matty Taylor skulle fortsätta bidra (det har han gjort) så trodde jag att för mycket ansvar för målfabrikationen skulle hamna på Kevin Davies. Även om Bolton spridit ut målen på ett något mer sunt sätt denna säsong kontra förra, så har de problem att såväl skapa som att göra mål. Förra sommaren efterlyste jag en ny anfallare och en kreativ mittfältare som kan länka ihop defensiv och offensiv. Det gör jag fortfarande.

Med Bolton föll det mesta på plats. Jag trodde att jag skulle få se ett mer gediget och försvarsstarkt Bolton, och det är min plump i protokollet med Bolton, annars visade spåkulan rätt. Ett mycket välspelat hål. Med bättre inspel fanns det goda eagle-chanser, nu fick det bli en trygg birdie.

13. Sunderland – tippade på 11e plats
Jag höjde varningsflaggor för Sunderland inför säsongen, och så gjorde många med mig. Det infriades väl inte riktigt. För det första så var jag övertygad om att Bruce ganska snabbt skulle lyckas gör med Sunderland vad han gjorde med Wigan. Jag trodde att han skulle få dem att se disciplinerade och försvarsskickliga ut. Det har de stundtals gjort, men de släppte ändå in två mål mer denna säsong. Det hade jag inte räknat med. Jag hade inte heller räknat med att Sunderland skulle ha en så pass lång vinstfri svit som de hade. Jag tyckte att jag kunder kräva mer jämnhet av dem.

“Riktigt bra när han är bra”. Så valde jag att beskriva Sunderlands nyförvärv Darren Bent, och den här säsongen har han visat det, tycker jag. Han kommer aldrig vara en anfallare som är involverad i spelet långa stunder, men göra mål, det kan han. Han har bidragit till att höja Sunderlands målskörd denna säsong.

Inför säsongen hade jag väldigt höga förväntningar på Lorik Cana, och han har gjort det helt ok, även om jag inte hade räknat med se än mer, och då på mittfältet, inte i backlinjen där han tvingats husera en del. Jag trodde att Kieran Richardson skulle fortsätta att utvecklas och jag trodde att Malbranque skulle få axla en hel del ansvar. Både Richardson och Malbranque har varit så gott som givna, men båda har gjort en ganska undermålig säsong, framför allt Richardson.

Min tippning om Sunderland stämde rätt bra tabellmässigt, men resonemangen bakom tipset haltade faktiskt en del. En bogey.

12 – Fulham – tippade på 10e plats
“Jag tror att de extra matcherna som laget får i Europa innebär några tappade placeringar i PL-tabellen”. Så skrev jag när tippade Fulham som tia. Jag vill påstå att det stämmer väldigt väl. Och jag vågar även påstå att Fulham hade hamnat lite bättre i PL om de inte hade gått ända till en Europa League-final.

Något annat jag förde ett resonemang kring var huruvida Fulham faktiskt överpresterade när de hamnade sjua 08/09. Nu tappade de fem placeringar, och även om jag tror att de hade hamnat på övre halvan utan ett långt Europaäventyr så tror jag att just resonemanget om en ringa överprestation i fjol är ganska nära sanningen.

Jag hade en tabbe med Fulham, och det var mitt påstående om att en skadefri Andy Johnson skulle bli väldigt viktigt för lagets målskörd. Johnson fick sju ligastarter denna säsong. Zamora, Duff, Dempsey och Murphy har turats om att hitta målet.

Utöver Johnson-tabben var jag spot on med Fulham. Jag påstod att de skulle fortsätta släppa in få mål. Så blev det. Jag påstod att Roy Hodgson skulle komma att göra få förändringar. Så blev det. Jag påstod att Fulham är ett lag som måste vara förskonat från skador. De har varit förskonade, och det har gett dem en fin säsong. Jag tippade att Fulham skulle tappa ligaplaceringar, och så blev det. Fler än vad jag trodde, men av samma anledning som jag trodde. Mitt i fairway, ett hyfsat inspel, och en lång putt som något turligt letar sig i. Birdie.

11. Stoke – Tippade på 15e plats
Dumt av mig att underskatta Stoke. Igen. Jag var ganska säker på att Stoke skulle tappa en del poäng och därmed några placeringar till denna säsong. “Vissa överraskningsmoment är borta” är borta fastslog jag. Det må vara sant, men utför man vissa idéer tillräckligt bra så kommer de resultera även om hela världen vet om det. Jag vet inte ifall Delaps inkast har varit lika poänggivande denna säsong som förra, men jag vet att de fortfarande är svåra att stoppa och har resulterat i mål. Något annat jag trodde skulle ligga Stoke i fatet var att de flesta motståndare nu skulle veta vad det innebär att åka till The Brit och försöka ta poäng. Det kommer göra ont, och i 90 minuter kommer publiken att högljutt stötta hemmalaget. Min spådom var mindre poäng på hemmaplan till denna säsong, och att Stoke samtidigt skulle ha svårt att få med sig resultat på bortaplan. Bara halvt sant. Stoke tog sju poäng mindre på hemmaplan denna säsong, men de tog tio poäng mer på bortaplan. Starkt gjort, och inte vad jag hade trott.

Jag tippade också att några av 30-plussarna skulle börja visa ålderstecken. Dioa har börjat göra det, och kanske även Faye och Sörensen. Någon jag tyckte att folk skulle hålla ögonen på denna säsong var Ryan Shawcross, och därför känns det kul att han fått så mycket beröm den här säsongen, och spelat så pass bra att han blivit varit med i Capellos landslagstrupp.

Jag var långt ifrån ute och cyklade med Stoke. Mina tankegångar visade sig rätt kloka, även om det inte fullt ut blev som jag förutspått. Vet inte vad jag själv är värd – ett turligt par, eller en oturlig bogey. Jag kör med paret. Om inte jag är generös med mig själv, vem ska då vara det?