Tröttsamt, Wenger
Jag trodde aldrig att jag skulle tvingas skriva att Arsenal saknar Almunia. Jag trodde inte att jag skulle rycka in till Martin Hanssons försvar heller. Men se, det tänker jag göra. Wenger kan skylla på domaren hur mycket han vill, men det var Fabianski, och inte Hansson, som var Portos segerorganisatör igår.
Naiviteten kostar Arsenal. Vi har sett det tidigare, och vi såg det igår igen. Varför Arsenal struntade i hängslen, livrem och fallskärm redan från start igår kan nog bara Wenger svara på. Vad han än har för svar så är jag övertygad om att jag inte skulle kunna bli tillfredställd. I min värld är det inte fult, fegt eller tråkigt att på bortaplan i Champions League gå ut och känna på sitt motstånd den första kvarten. Det är varken förbjudet eller destruktivt att låta matchen sjunka in, känna på tempot och hitta positionerna. Men nä. Det är inget för Gunners. Under de första fem minuterna hade Porto vaskat fram en kalaschans och en kalasdubbelchans. Varför? Är det planerat, eller finns det för många Arsenalspelare som är för unga och för dumma för att förstå värdet i att vara lagom försiktig?
Ribban var lagd, och den första halvleken blev en öppen, svängig historia. Bollen bytte lag, och lagen bytte chanser. En chans resulterade i ett mål, och det var Porto som gjorde målet. Nu ljög jag. Det var aldrig någon chans som resulterade i Portos ledningsmål. Det var ett missriktat inlägg som Fabianski mer eller mindre slängde in i egen kasse. Målvaktstavla var ett understatement. Där var ännu en ribba lagd. Fabianski började osäkert, och fortsatte på inslagen väg. Hela matchen igenom agerade polacken osäkert. Gång efter annan uppstod det små och stora missförstånd mellan honom och Arsenals försvarsspelare. Upprepade gånger var tydligt att det helt saknades kommunikation mellan målvakt och backlinje. Framför sig hade han också ett par riktigt skakiga figurer. Clichy blev nästan förnedrad på sin vänsterkant och Sagna har garanterat varit bättre. Var för sig var visserligen varken Campbell eller Vermaelen totalt under isen, men de såg inte heller särskilt samspelta ut, varken sinsemellan, eller i samarbetet med sin målvakt.
Sol Campbell var mitt stora frågetecken inför matchen. Det är en sak att göra comeback i Premier League eller i FA-Cupen. Det är en annan sak att slängas in i en slutspelsmatch Champions League. Men jag tycker att Campbell totalt sett får godkänt. Det var han som nickade in Arsenals kvittering, och det var han som stod för ett antal fina och viktiga brytningar. Dessvärre var han också inblandad i matchens mest omtalade situation. I en till synes ofarlig situation så petade han bollen löst med tån bak till egen målvakt. Fabianski och Campbell såg inte ut att prata med varandra alls, och om de gjorde det så pratade de inte samma språk. Resultatet blev att Fabianski på det mest åsnelika sett plockade upp bollen, och Martin Hansson hade inte mycket annat val än att blåsa indirekt frispark i straffområdet. Jag köper inte för fem öre Wengers dravel om att det var en tåpass och därmed inte frivillig. Det var en bakåtpass, Fabianski plockade upp bollen. Då blir det frispark, svårare än så är det inte.
Skillnaden på indirekta frisparkar i straffområdet och utanför detsamma är… ingenting. Absolut ingenting. Senast jag kollade är det helt ok att slå snabba frisparkar på mittplan – så varför inte i straffområdet? Porto behöver inte begära något avstånd ifall de inte önskar ett sådant. De har ingen skyldighet att låta ett Arsenallag fullt med statister samla sig och förbereda sig. Jag kan inte minnas att någon i Arsenallägret klagade när Henry prickade in en viss frispark mot Chelsea för ett antal år sedan. Det är väl självklart att det inte ligger på Porto att hjälpa Arsenal att omgruppera sig, och det är lika självklart att hela Arsenallaget måste var mer på tå. Fabianski var dum, naiv och orutinerad nog att ge ifrån sig bollen, och Porto kunde snabbt sätta igång spelet. Vips, så låg bollen in nät bakom Fabianski, och hans åsneöron hade nu växt sig så långa att han kunde hoppa hopprep med dem. Jag har aldrig sett Fabianski sämre, och självklart spelade han långt under sin nivå igår. Men det förändrar inte det faktum att Arsenal är en bottenklubb sett till sin målvaktsbesättning. Alumina har PL:s sämsta räddningsprocent, och Fabianski är uppenbarligen ingen trygg back up. Tredjevalet Mannone känns inte direkt som den nye Buffon. Wenger gjorde bort sig när han inte köpte Shay Given för drygt ett år sedan. Han gör bort sig ännu mer ifall han inte handlar en ny burväktare i sommar.
Arsenal var en stor besvikelse efter Portos 2-1-mål. De kom till förvånansvärt få chanser och deras spel var förvånansvärt fartfritt och linjelöst. Fabregas försökte, men togs stenhårt matchen igenom. Rosicky gjorde det ganska bra, men tröttande och blev utbytt. Bendtner visade upp sig från sin bästa trebenssida, och Diaby och Nasri vägrade ta avslut. Det var först mot slutet som Arsenal lyckades få ned Porto i banan, och skapa något egentligt tryck. Nu är ju en 1-2-förlust på bortaplan ett ganska gångbart resultat, så på det sättet är ingen fara på taket för Arsenal. Vad som är mer oroande är att det i princip inte finns något i övrigt positivt för Arsenal att ta med sig hem till London. Sammantaget så stod de för en blek insats i offensiven, och bakåt såg de närmast ut som ett juniorlag med fyra-fem nyligen avverkade studentskivor i bagaget. Det såg barnsligt ut.
Barnsligast av alla var en 60-åring. Precis som vanligt så var Wenger en usel förlorare. Precis som vanligt letade han externa bortförklaringar. Precis som vanligt var han ute och cyklade. Det börjar bli tröttsamt.
Wigan-Bolton 0-0 i PL igår. Knappast överraskande. Inte en seger för Wigan på fem matcher nu. Å andra sidan: Ingen förlust på de tre senaste, och bara fem insläppta mål på de sex senaste matcherna. Räknar man på de sex ligamatcherna Wigan spelade innan det så blev det 13 insläppta mål. Ur den aspekten så har Wigan helt klart skärpt till sig. Bolton å sin sida har en enda seger på nio ligaomgångar nu. De ligger undre strecket. Inte är det mycket som har förändrats sedan
Coyle tillträdde, va?
Det var allt för idag. Jag hoppas vara tillbaka imorgon, men det är en fullspäckad dag, så jag lovar inget.
På slutet: Anja Pärson! Missade medalj, men klarade liv och lem.
Allra sist: Sverige-Norge 2-1.
Dela med dig av "Tröttsamt, Wenger" till dina vänner: