Så mycket Man Utd det kan bli
Neutralitet är något fint, tycker jag. Man njuter aldrig så mycket av fotbollsmatcher som när man är neutral. Manchesterderby igår påminde lite om det klassiska valet mellan pest eller kolera för mig. På ett rent personligt plan har jag inte så mycket till övers för varken Man U eller Man C. Det gjorde att jag kunde fullt ut kunde uppskatta gårdagens match. Inte var det särskilt svårt heller. Matchen var fantastiskt.
Det var inte utan att förväntningarna var rätt uppskruvande inför matchen. Den första matchen hade varit bra, känslorna var heta, det hade snackats en del, Tevez skulle tillbaka till Old Trafford, Rio skulle göra comeback. Och förstås: Det låg faktiskt en cupfinalbiljett i potten också.
Förväntningarna överträffades. Med råge. Det var en match som hade allt – framför allt den andra halvleken. Tempot var så uppskruvat att spelarna själva hade svårt att behärska det stundtals. Varje närkamp innebar en stenhård satsning, varje tillstymmelse till målchans renderade i drag på läktaren. Den här typen av matcher blir som bäst när de handlar mer om passion, inställning och hjärta än dispositioner, taktik och ställningskrig. Matchen igår var betydligt mer känslor och plattan i mattan än vad det var taktik och hjärnornas kamp. Det var verkligen en njutning att se.
City gjorde en ganska bra första halvlek, även om United stod för det bästa i chansväg så kändes det som om Cityspelarna hade anledning att vara nöjda i halvtid – kryss hade ju räckt. I den andra halvleken var det United för nästan hela slanten. De tryckte tillbaka City så hårt, så mycket och så länge att de till slut inte kunde hålla varken nollan eller kylan intakt. United gjorde 1 och 2-0, men slutade aldrig pressa på för trean.
Att City (Tevez, vem annars?) lyckades få in den reducering som vi alla trodde skulle betyda förlängning var inte ett resultat av att de tog sig tillbaka i i matchen. Uinted var faktiskt överlägsna i andra halvlek, och även om jag på vissa sätt lider med City så kan jag inte gärna påstå att Rooneys segermål var ologiskt eller orättvist. Ärligt talat kan jag inte ens påstå att det var oväntat. Det är så mycket Manchester United det bara kan bli att avgöra den där typen av tillställningar i 92a minuten. City borde veta, det har hänt tidigare den här säsongen. Är det tur? Slump? Tillflligheter? Glöm det. Det är United.
Ingen av gårdagens
Premier League-matcher kom i närheten av den nyss behandlade cupmatchen. På pappret känds matcherna ganska heta, men så jäkla hett blev det faktiskt inte.
Aston Villa-Arsenal var visserligen en ganska trevlig match. Underhållningsvärdet var kanske inte skyhögt, och målchanserna avlöste inte varandra. Men det var två skickliga lag som lyckades ta ut varandra ganska bra. Arsenal vad det lag som kom allra närmast ett mål – både Fabregas och Rosicky träffade virket bakom Friedel. Men som sagt: Särskilt tätt mellan målchanserna var det inte, och är det något båda lagen ska berömmas för i gårdagens insats så var det försvarsspelet. Aston Villas försvarsspel har gått som en klocka mer eller mindre hela säsongen. Arsenal tvingades till ett byte på Vermaelen som skadade sig, och Sol Campbell kom in och stod faktiskt för en stabil insats. Dock vill jag påstå att Arsenal behöver Veramelen frisk. Rapporterna sa först att man befarade en fraktur på belgarens ben. Nu ikväll rapporterar Sky att det inte ska vara så illa som man först anade och att Vermaelen eventuellt kan spela redan i helgen mot Man U. Det är nödvändigt för Arsenal att ha Vermaelen frisk nu. Att tro att en matotränad, 35-årig Sol Campbell ska stå pall Mot Man U, Chelsea och Liverpool (vilket jäkla matchschema Gunners har framför sig!) är aningen naivt.
Med Birmingham har vi de senaste veckorna fått vänja oss vid att se ett lag som aldrig blir utspelt, som alltid har något att säga till om, och som tvingar sina motståndare att slita ont i 90 minuter plus tillägg. Så såg det inte ut igår. Chelsea fullkomligen körde över Brmingham, och 3-0 var i underkant. Malouda hittade målet redan efter fem minuter, och sedan var det Chelsea för precis hela slanten. Birmingham som normalt släpper till extremt få målchanser tvingades freda sig själva under nästan hela matchen. Chelsea ville hela tiden framåt, de fyllde på med spelare, de hade rörelse och fantasi, och de hade Frank Lampard som gjorde två mål. Det är förstås imponerande – det här skulle ju vara Chelseas tuffa månad. 7-2, 2-0, 3-0 berättar en helt annan historia. Jag tvivlar på att Chelsea blir ett sämre lag när de får tillbaka sin afrikaner. Jag tvivlar också på att något lag rår på Chelsea i kampen om titeln.
På Goodison Park så vann Everton med 2-0 och resultatet cementerade på något sätt lagens nuvarande form och position. Everton spelar bättre och bättre, och de har börjat sin klättring uppåt i tabellen. De ligger tia nu, men jag är övertygad om att de hamnar Topp 7 efter 38 omgångar. Sunderland å sin sida fortsätter ha det tungt, de får inte inte spelet att stämma, och de fortsätter att dala i tabellen. De ligger på 13e plats nu. Vänder inte trenden snart så riskerar de att falla ännu lägre än så.
Blackburn slog Wigan med 2-1, och det var förstås tre viktiga och sköna pinnar för Big Sam. De har bara en förlust på de fem senaste ligamatcher, och just nu parkerar Blackburn på 12e plats i tabellen. För mig är det överraskande bra, och jag är faktiskt ganska imponerad över vad Big Sam åstadkommer med en i mina ögon ganska halvdan trupp. Mindre imponerad är jag över Wigan. Jag tror fortfarande väldigt hårt på Martinez som tränare, och det är naturligt att det tar tid för Wiganspelarna innan de lyckas spela den fotboll som Martinez förespråkar. Men samtigt måste man på vägen få lite betalt. Annars är det lätt att tvivel smyger sig in i gruppen, och en bottenstrid är inte vad Martinez behöver under sin debutsäsong i Wigan.
Helgen är fullpackad med roligheter för min del. Det vankas bröllop på lördagen, och fotbollsturnering för mitt Kransen United på söndagen. Risken finns att ni tvingas leva utan ett Fredagstips denna helg då jag ska fixa såväl bröllopspresent som smoking. Man ska aldrig säga aldrig, men räkna inte med något.
Jag passar på att redan nu önska er en trevlig helg.
Dela med dig av "Så mycket Man Utd det kan bli" till dina vänner: