Preview Review del 3

Jag lovade att få klart detta innan VM sparkar igång. Så i grevens tid….

10. Blackburn – Tippade på 17e plats
Jag trodde inte för fem öre på Blackburn inför denna säsong. Erkännas bör väl att det faktiskt låg lite illvilja bakom det hela. Blackburn för mig är ett lag totalt befriat från finess och charm, och Big Sam står för en fotbollsfilosofi som inte ens en cyniker som jag önskar ska skörda framgång.

Illvilja eller inte, jag tippade Blackburn åt skogen fel, och självklart hade jag tankebanor bakom det hela. Mitt största argument för att sätta Blackburn långt ned i tabellen handlade om deras offensiv. De tappade anfallare (Santa Cruz, Derbyshire) och därmed mål inför säsongen, och jag kunde inte för mitt liv se vem i Blackburns trupp som skulle kunna axla en större del av målskörden. På ett sätt hade jag rätt. Ingen Blackburnspelare lyckades komma upp i tvåsiffrig målkvot, och påstår man att laget öste in mål som ljuger man. Men de lyckades verkligen sprida ut målskörden, och bakåt var jag aldrig orolig. Det visade sig att jag inte heller behövde vara det. Defensiven har fungerat utmärkt.

Jag borde kanske vetat bättre än att se ned på Blackburns och Big Sams sätt att spela fotboll, och jag borde ha förstått att så länge de har ett tight försvar så behöver de inte ösa in mål för att undvika bottenstrid. Därmed inte sagt att jag inte är väldigt förvånad över Blackburns höga tabellplacering. Det är bara lyfta på hatten även om det så smått bär mig emot.

Sju tabellplaceringar fel. Vad mer kan det bli än ett misslyckade? En dubbelbogey.

9. Birmingham – Tippade på 16e plats
Jahapp. Sju tabellplaceringar fel ännu en gång. Känns verkligen sisådär. Å andra sida: Hur många hade Birmingham placerade på över halvan inför säsongen? Ganska få, skulle jag vilja påstå.

Jag trodde ju att Birmingham skulle hänga kvar utan att helt förta sig. Och jag trodde att det skulle göra så för att de har ett solitt lag, utan egentligt tydliga svagheter, och jag trodde mycket på Birminghams försvar inför säsongen. Jag var rätt ute, bara det att jag aldrig hade kunnat tro att det skulle räcka till att åstadkomma det de gjorde. Det jag fick se av Birmingham var väldigt likt det jag förväntade mig, bara det att jag fick se än mer av det, och med än mer kvalitet än vad som var väntat för mig.

Det jag oroade mig för något var vem som skulle göra målen för Birmingham. Jag påstod att Birmingham hade “lagt ganska många ägg i Benitez-korgen”. Jag hävdade att det var väldigt viktigt att ecuadorianen direkt skulle komma att leverera. Jag hade helt klart fel där. Benitez lyckades inte peta in mer än tre mål, och istället klev spelare som Jerome (11 mål), Bowyer (5 mål) och McFadden (5mål) fram mer än väntat på denna avdelning.

Mina tankar om Birmingham och lagets sammansättning var långt ifrån hopplösa. Men faktum är att de fick mer ut av det hela än vad jag någonsin hade anat, och faktum är att jag tippade dem betydligt lägre ned än var de hamnade. På gränsen till en dubbelbogey, men en turlig långputt räddade bogeyn.

8 Everton – Tippade på 4e plats.
Jag radar upp fiasko på fiasko här. Börjar bli smått pinsamt. Jag tog något av en chansning med Everton, men jag tyckte utan tvekan att det fanns fog för att dra till med denna chansning. Everton är ett lag som sakta men säkert tar steg framåt, som leds av en man med en plan, och som i mina ögon har en trupp och en högstanivå som är tillräckligt bra för att slåss om CL-platser. Kan Spurs så borde Everton kunna.

När jag tippade Everton som fyra så hade Everton precis tackat nej till Citys £20M-bud på Lescott. Jag trodde att det var end of story där, men som vi alla vet så hamnade Lescott till slut i City. Detta skapade turbulens i klubben, och tillsammans med alla skador så hade Everton försatt sina chanser till en framskjuten slutplacering innan november anlände. Inte blev det bättre av att kreatören Artetas comeback sköts på framtiden med många månader.

Självklart är det inte bara skador som är orsaken till att jag tippat Everton för högt upp. Det är bara att inse att jag kanske har överskattat laget något, och haft för stor tro på truppens bredd. Jag borde också varit något mer orolig för målskyttet än vad jag var. Jag sa visserligen att de inte skulle må dåligt av försträkning på den fronten, men jag trodde ändå inte att det var någon fara på taket.

Jag hade också hoppats och trott att unga spelare som Gosling, Vaughan och Baxter skulle komma närmare ett stort genombrott än vad de gjort.

Jag kan inte låta bli att undra ifall jag hade kunnat komma närmare att få rätt ifall Everton hade fått en mer harmonisk och mer skadefri start på säsongen. När nyckelspelare och självförtroende började komma tillbaka så såg vi allihopa vilket grymt bra lag Everton kan vara. Trots det får jag inse att jag borde ha förstått att det inte räcker med att spela som i trance vissa perioder, och många av skadorna fanns där redan när säsongen drog igång. Det var knappast omöjligt att förutse att det skulle spela roll.

Jag står förstås fortfarande fast vid att Everton är ett mycket bra lag, och att de bör kunna hamna högre än åtta. Men åtta är var de hamnade denna säsong, och det är en bra bit ifrån den fjärdeplats jag förutspådde. Nä, det här blev inte som jag hade trott. Fel klubbval, felberäknad vind, taskigt utslag. Ännu en dubbelbogey.

7. Liverpool – Tippade på 2a plats
Misären fortsätter. Min tippning är just nu ett lika stort skämt som Liverpools gångna säsong. Men bara nästan. För det är inte enkelt att prestera något så bottenlöst uselt som Liverpools gångna säsong. Att gå från en andraplats till en sjundeplats finns det inga ursäkter för. Visst, Liverpool är en klubb som utanför planen lever i stor disharmoni. Visst, Liverpools skadehelvete i början av säsongen var parodiskt. Visst, Liverpool har fått klara sig utan Torres i långa perioder. Visst, Liverpool har haft lite oflyt med badbollar, ihopskallande försvarare, dubbelträffs-straffar och otaliga insläppta mål på fasta situationer. Ingen hade kunnat förutse allt det här. Men det spelar liksom ingen roll. Vi snackar fortfarande om en klubb, en tränare och en trupp som underpresterat å det grövsta.

Vad kan jag säga? Jag hade aldrig kunnat tro detta. Liverpool stod 08/09 för den bästa säsong ett lag på en andraplats någonsin har stått för. I och med förlusten av Alonso så hade jag kunnat se dem tappa lite mark, och i värsta fall återigen bli ett lag en bra bit ifrån toppstriden, och som fick nöja sig med en fjärdeplats. Det var worst case scenario för mig. Det här hade jag inte kunna tror i mina vildaste fantasier.

Fiasko av Liverpool, fiasko av mig. Det här var en trippelbogey på ett lättspelat par tre-hål.

6. Aston Villa – Tippade på 7e plats
Äntligen något som jag slipper skämmas över. Å andra sidan var det väl inte det mest svårtippade laget den här säsongen. Villa hade två raka sjätteplatser inför säsongen, och att de skulle hamna ungefär där även denna gång var knappast en högoddsare.

Jag hade mina farhågor kring Villas försvar. När jag tippade dem på sjundeplats så hade Laursen pensionerat sig, Knight hade sålts till Bolton och någon ersättare hade inte inhandlats. Jag påstod att O’Neill var tvungen att agera ifall de inte skulle riskera att missa Europaspel. O’Neill agerade genom att plocka in Dunne och Collins. Det slog väldigt väl ut, och det var nödvändiga värvningar.

På spelarfronten prickade jag ganska mycket rätt med Villa. “Milner kommer fortsätta gå från klarhet till klarhet”. Check. “Petrov kommer axla Barrys mantel väl”. Check. “Downing har fortfarande mycket att bevisa”. Check. “Unga Delfouneso kommer få sin chanser”. Check.

På det stora hela satt Villa som en smäck. En ligaplacering fel, men det är inte mycket att bråka om. Ett lättspelat hål, och goda birdiemöjligheter. Så blev det en birdie också.

5. Manchester City – Tippade på 6e plats
Jag var en av dem som påstod att City, trots vidöppet checkblock, inte skulle ta en CL-plats. Det känns skönt att ha rätt där. Dels för att det alltid är trevligt att ha rätt, och dels för att det på något sätt finns en njutning i att man inte på ett år kan köpa ihop ett CL-lag.

Låt oss börja med det uppenbara, och för mig den stora anledningen till att City inte blev ett CL-lag denna säsong. Så här skrev jag när jag tippade dem som sexa: “Med alla pengar spenderade så borde kanske City slåss högre upp än så här. Men i slutändan så tror jag inte att man har varken laget eller tränaren för att göra det. Framför allt inte det sistnämnda”. Spot on, ifall ni frågar mig. Hughes har aldrig varit mannen att leda ett topplag i England. Han kommer aldrig att bli det heller. Om Mancini är det eller ej, är jag inte säker på ännu. Men City började säsongen med Hughes vid rodret, och för mig var det givet att det inte skulle fungera.

Precis som de flesta andra ansåg jag att City var ett välmående lag i offensiven, men hade mina frågetecken kring defensiven. Nu var inte Citys defensiv någon katastrof (det blev bättre under Mancini), men icke desto mindre så släppte de in fler mål än både Villa och Liverpool.

På mittfältet och i offensiven var jag inte lika spot on. Jag trodde att Ireland skulle fortsätta att rosa marknaden, men irländaren har absolut inte en kanonsäsong bakom sig. Jag hade min frågetecken kring De Jong, men han har övertygat stort på mig. I anfallet trodde jag att Robinho skulle se pigg och sugen ut efter att fler nyförvärv anlänt, och City skulle kunna bli ett genuint hot mot Big Four. Så blev det verkligen inte.

Några detaljer missade jag på, och allt blev inte som jag hade tänkt mig. Men på det stora hela var jag på helt rätt spår med laget City och tränaren Hughes. City kändes inte helt lätt bedömd inför säsongen, och jag måste säga att min spådom om dem känns som den kanske mest klockrena av dem alla nu när vi har facit i hand. Banans svåraste par fyra-hål, men ändå en klockren birdie.

4. Tottenham – Tippade på 9e plats
Ouch. Den här lär jag ju få äta upp. Om inte annat så lär kollega Kiisk ha ett och annat att säga. Jag har inget försvar, jag kan bara säga som det är: Jag trodde inte på Spurs denna säsong, och jag såg dem absolut inte som ett lag redo att knipa en CL-plats.

Försvaret var min absolut största anledning till att ge Spurs en mittenplacering. Jag kollade igenom mittbacksbesättningen och skrev följande: “Vem är egentligen härföraren i Spursförsvaret? Woodgate? Dawson? King? Nej… Det där ser mer ut som en kort lista över spelare som antingen är konstant skadade eller är duktigt överskattade”. Nu är King och Dawson med i VM-truppen. Det är bara att erkänna att jag var ute och cyklade, och att jag aldrig hade kunnat förutspå det.

Vidare pekade jag på Bale som en spelare som inte tycks vilja utvecklas, jag använde ordet överskattad i samband med Assou-Ekotto, och jag påstod att Gomes i målet hade enormt mycket att bevisa.

Jag berömde bredden och variationen på Spurs mittfält, och det var förmodligen det enda kloka jag hade att säga om Spurs inför säsongen. Resten jag plitade ned ser 9 månader senare skrattretande ut. Jag var inte bara ute och cyklade, jag var ute och cyklade på hal is med förbundna ögon.

Mitt enda försvar är väl att fler med mig måste se Spurs fjärdeplats som en stor skräll. Jag har fortfarande svårt att begripa att de klarade av det, och jag har fortfarande mina frågetecken kring hur de ska kunna bibehålla den platsen. Det får mig dock inte att ha mindre fel. Detta tips är tillsammans med Liverpool min gigantiska plump i protokollet. Out of bounds så många gånger att drivern kastas in i skogen och hålet streckas.

3. Arsenal – Tippade på 5e plats
Inför denna säsong fanns det alltid en hyfsad chans att De Stora Fyra skulle spräckas upp. Ett helt koppel hungriga vargar jagade dem i hälarna. Rika City, stabila Villa, utvecklingsbara Everton och optimistiska Spurs. I min värld var det självklart att om det fanns något lag som hängde på gärdsgården så var det Arsenal. De hade placerat sig fyra tre av de senaste fyra säsongerna innan denna. Och 08/09 var de faktiskt en bra bit från topptrion. Jag ansåg inte heller att Arsenal hade förstärkt laget nämnvärt.

Wenger och hans tro på utvecklingen hos sina spelare ska dock aldrig underskattas. Jag gjorde det till denna säsong, och det var förmodligen det som var mitt största misstag. Man ska inte glömma att Arsenal faktiskt hade en realistisk chans på titeln riktigt långt in på säsongen.

Jag står fortfarande för många av de saker jag skrev om Arsenal inför säsongen: Det saknas en variation av kynnen. Det saknas hårdhet, rutin, och den där furiösa vinnarviljan. Jag står också för att jag anser Almunia vara en på tok för dålig målvakt för ett topplag i PL.

Däremot underskattade jag talangen, fotbollskunnandet, snabbheten, tekniken och skickligheten i Arsenal. På de här fronterna är de fortfarande före de flesta lagen i ligan, och där trodde jag att fler lag hade kommit närmare. Det visade sig vara fel.

Ärligt talat kommer jag faktiskt inte backa särskilt många steg från det jag sa om Arsenal inför säsongen. Jag anser faktiskt fortfarande att det mesta stämmer. Bara inte i den stora utsträckning som jag hade tippat. Arsenal var aldrig nära att missa en CL-plats, och där hade jag helt enkelt fel. Bogey.

2. Manchester United – tippade på 1a plats
Det blev ingen fjärde raka titel för United. Jag trodde faktiskt på dem, och det gjorde jag med argumentet att de kommer ha färre nya aspekter att ta hänsyn till om man jämförde med Chelsea och Liverpool.

Jag påstod att United post Ronaldo återigen skulle gå tillbaka till att bli laget, kollektivet och maskineriet. Det vara bara delvis rätt. Ja, de gick tillbaka mer till grunderna, de fick precis som jag var inne på ett mer utpräglat ytterspel med Nani och Valencia. De förlitade sig på sin trygga defensiv och sitt väl inlärda grundspel. Men det handlade fortfarande om en man som ofta stod för slutprodukten. Skillnaden var att det nu var Rooney istället för Ronaldo.

Jag hade inte ens spekulerat i att United skulle bli så beroende av Rooney som de varit denna säsong. Jag sa visserligen att “han kommer att gilla att få ta mer ansvar och att se mer ljus hamna på sig själv. Jag tror att han växer av det”. Där hade jag ju helt rätt, men det är inte samma sak som att tro att United när det verkligen gällde var direkt beroende av en Rooney som producerade. Det trodde jag inte, men det är faktiskt så det har förhållit sig denna säsong.

På spelarnivå blandade jag och gav när det gäller United. Jag trodde på ett stort genombrott för Rafael. Nu undrar jag ifall det någonsin blir något sådant. Jag trodde att Welbeck skulle bli ett namn på mångas läppar, men det var uppenbarligen för tidigt. Däremot sa jag att jag var övertygad om att Ben Foster inte skulle finnas kvar i klubben inom två år. Det tog ett år, så var han borta. Jag sa också att Owen-värvningen var ett misstag – att han är en på tok för undermålig och skadedrabbad spelare för att ha en så viktigt trupproll som han fick i United. Närmare sanningen kan man väl knappast komma?

Överlag hade jag mycket mer rätt än vad jag hade fel med United. Resonemangen slog väl ut på de flesta ställen, och även om de missade ligatiteln är jag på det stora hela nöjd med mig själv. Inte minst med mitt resonemang kring Owen. Oj, så mycket mothugg jag fick där, men går man tillbaka och läser det nu så måste man var väldigt envis för att påstå att jag hade fel. Men jag tippade United som segrare, och de kom tvåa. Det kan inte bli mer än ett par, även om birdieputten inte stannande mer än en millimeter kort.

1. Chelsea – Tippade på 3e plats
När jag snackade upp Chelsea inför säsongen sa jag att de hade PL:s bästa trupp, att de till skillnad från Man U och Liverpool, inte hade tappat någon nyckelspelare, att de hade nära perfekt balans i truppen, att de hade bästa bredden, och flest världsklasspelare. Jag hade en stor anledning till att inte tippa dem som mästare. Jag valde att döpa anledningen till “allt det nya”.

Jag menade att Chelseatruppen de senaste åren redan varit med om managerbyten, olika språk, nya spelsystem, nya träningsupplägg och nya taktiska direktiv. Jag menade att ett ny tränare inte bara innebär en ny röst i omklädningsrummet, utan att det på toppnivå för med sig enormt mycket nya omständigheter och nya sätt att ta sig an olika uppgifter som spelare. Jag ställde mig undrande till ifall det var vad Chelseaspelarna behövde och ville ha efter att Mourinho, Grant, Scolari och Hiddink passerat förbi i revy under en relativt kort tidsperiod.

Nu med facit i hand är det väldigt enkelt att säga att ja, det var nog vad Chelseaspelarna behövde, och ja, de orkade garanterat med det. Truppen har gjort ett grymt mycket bättre jobb än vad jag trodde de skulle göra under sitt första år med Ancelotti. Det är egentligen inte svårare än så. Jag var övertygad om att Chelsea under Ancelotti skulle behöva mer tid. Det behövde de inte.

Jag antar att min resonemang inte var särskilt långsökt. Jag antar att fler med mig hade samma tankar. Spelar mindre roll. Fel var det. Chelsea tippades som tre och de vann ligan. Det är inte särskilt bra tippat. En bogey.