26 december 2011. Klockan hade precis slagit 23.30 och det var dags för de svenska juniorkronorna att stiga in i den turnering som längre fram skulle visa sig bli den största framgången sedan 1981.
9-4 mot Lettland följdes av 4-3 mot Schweiz och 9-1 mot Slovakien innan den där speciella matchen mot Ryssland, natten till nyårsdagen.
Sverige och Ryssland slogs för en plats i semifinalen. I den andra gruppen var Kanada redan klara gruppvinnare i en grupp full av överraskningar. USA hade åkt ur JVM redan i gruppspelet – det överlägset största fiaskot i turneringen.
Men det var inte den enda överraskningen i JVM. Det skulle komma både en och två till innan turneringen skulle summeras den 5 januari 2012.
Ryssland började med att besegra värdnationen Kanada med 6-5 i semifinalen. I finalen fortsatte sedan överraskningarna med en svensk seger, även om det såhär efteråt var en av de mest självklara i JVM:s historia.
Sverige körde över Ryssland – men trots 58-17 enligt skottstatistiken, blev det bara 1-0. Men det hör redan nu till en av de mest klassiska av alla finaler. En otäck rysare med ett blågult sagoslut.
Jag fick aldrig uppleva guldåret 1981, men att ha brutit en 31-årig förbannelse är för mig tillräckligt tydligt för hur stort det här är för svensk ishockey. Sverige har världens bästa juniorer. Bättre än både Kanada och Ryssland. Det är stort. Nästan obeskrivligt stort.
Slutar inte sommarens EM-mästerskap med en guldmedalj för svensk del, då hävdar jag att man redan nu kan rösta fram vinnarna av bragdguldet 2012. De är våra svenska juniorer mer än värda.
JVM:s All-Star Team
Petr Mrazek (Tjeckien)
Brandon Gormley (Kanada) – Oscar Klefbom (Sverige)
Yevgeni Kuznetsov (Ryssland) – Mikael Granlund (Finland) – Max Friberg (Sverige)
* * * * * * *
MVP: Yevgeni Kuznetsov (Ryssland)
Bästa målvakt: Petr Mrazek (Tjeckien)
Bästa back: Brandon Gormley (Kanada)
Bästa forward: Yevgeni Kuznetsov (Ryssland)