Vi har något som England saknar borta i Ukraina. Vi har en gul vägg som är med oss i med och motgång. Imorgon hoppas jag att landslaget betalar tillbaka med att visa mod och passion.
Vi skall gå för vinst, något annat kommer inte på tal.
Vi skall höras mer än de lönnfeta engelsmännen.
Vi skall inte fega och bli passiva som i öppningsmatchen.
Skulle vi mot förmodan följa mina råd ovan och ändå inte besegra de röd-vita, ja då har vi åtminstone gjort allt vi kan.
För när det svenska folket vaknade upp på tisdagsmorgonen tidigare i veckan så tror jag de allra flesta utav oss var riktigt förbannade. Vi är inte bortskämda med framgång eller vacker fotboll, men vi är bortskämda med ett landslag som alltid ger allt och som visar vilja. Men just det saknades i måndags, men imorgon måste det bara blir annorlunda.
Vi har en match imorgon, låt oss kalla morgondagen för D-day, för så viktigt är det för svensk fotboll. Vi har gått från Lasse Lagerbäcks tråkiga försvarsinriktade fotboll mot ljusare tider. Hamren kom in och lovade betydligt offensivare och attraktiv fotboll, vilket vi stundtals sett glimtar av. Men nu måste vi sluta referera till gamla träningsmatcher mot Kroatien osv. Imorgon gäller det, men glöm den attraktiva fotbollen. Ge oss bara vilja och mod.
Sköter landslaget kampen på planen, ja då är jag säker på att Camp Sweden och alla andra tillresta svenskar kommer vinna kampen på läktaren. Framåt Blågult!