Efter plattmatchen mot Ukraina i premiären så hoppades jag att spelarna hade lovat sig själva att visa vad de egentligen kunde. Jag kan inte säga att de ska vara nöjda, men hörreni: Varför gjorde vi inte såhär mot Ukraina?
Jag sätter mitt ord på att vi nått kvartsfinal om vi spelat som vi gjorde idag, fast mot Ukraina. Okej, första halvleken kan vi väl glömma.
Efter 0-1 underläge in till andra halvlek idag klev Sverige ut med böjda huvuden. Inte lika rakryggade och kaxiga som jag hade väntat mig. Det såg mer... uppgivet ut. Det brukar inte vara ett särskilt bra tecken, men idag var det nog bannemej det. Jag skulle vilja säga att det var ett avslappnat tecken.
Spelarna hade säkert fått sig en liten utskällning i pausvilan av Hamrén, men samtidigt hade han nog varit tydlig med att berätta att nu var det allt eller inget som gällde. Nu eller aldrig. Svensson slet upp handbromsen med våld och Sverige rockade loss.
Vikingen Olof Mellberg kom uppspringandes på två fasta situationer och hittade nätet båda gångerna. Sverige hade vänt underläge 0-1, till ledning 2-1. Och inte nog med det, Sverige spelade bättre fotboll än någonsin.
Isakssons och Olssons uppspel hittade till Anders Svensson som på Xavi-vis fördelade bollarna till de offensiva kuggarna som sedan fick sköta grovjobbet.
Med Lasse Lagerbäck har Sverige varit ett lag som lagt största tyngd och fokus på försvaret, med Hamrén har det legat på anfallet. Och vi har aldrig haft ett tydligare bevis på något jag länge påpekat: Sverige kan inte både spela bra försvarsspel och bra anfallsspel, det måste vara antingen eller.
Med Lagerbäck kunde vi inte kliva av efter 90 minuter utan att skämmas över vårt uddlösa anfallsspel. Med Hamrén tvingas vi kliva av i match efter match med kännedomen av att försvaret är för tafatt, för slarvigt och för nonchalant.
På Olympiastadions branta väggar satt idag tjugo tusen svenskar. Trots stundtals bländande spel så blev varenda en av dem berövade på hela festen som de var lovade. I skrivande stund är klockan runt 01:00 på lördagen. Imorgon kommer ett blödande Sverige se grannen Danmark kriga om sin överlevnad.
Skulle de klara av det så har vi mycket att lära. Misslyckas de så har de ändå gjort det bättre än oss. Fast idag är jag mest besviken över att vi inte gav Ukraina en match - det var där vår chans fanns. Inte mot England.