Det var väl ett jäkla tjat om att spela för äran ikväll. Och snackas det inte om äran så snackas det om framtiden. Detta är ett av problemen med svensk fotboll. Vi måste börja leva i nuet, och glömma bort äran för en stund. Så för en gångs skull: skit i äran och visa vad vi verkligen kan istället.
Direkt efter förlustmatchen mot England började det snackas om Hamréns avgång. Ryktet spreds snabbt att Svennis minsann var ledig.
Okej, vi borde inte, och ska inte vara nöjda över Sveriges hackande framfart i Kiev. Men samtidigt kan vi inte beskylla Hamrén för alla misslyckanden. Han tar ut, vad han tycker, är bästa laget och sedan överlåter han det tyngsta jobbet till dessa herrar. Om de sedan misslyckas är det väl inte bara hans ansvar?
I matchen mot Ukraina var det en blandning av fel uttagning och spelare som vek ner sig, som kostade oss tre poäng. Mot England var uttagningen rätt och vi stod upp och visade att vi kan betydligt bättre än vad vi visade i premiären, därför tycker jag ändå att vi kan vara nöjda. Men samtidigt måste vi vara självkritiska, precis som Erik Hamrén.
Han stod upp och tog på sig det tyngsta ansvaret. Han sade: "är det någon ni ska hänga, häng mig". Istället kunde han beskyllt Isakssons tavla på Walcotts kvittering eller Lustigs markeringsmiss vid stolpen mot Ukraina som misstagen som kostade oss avancemanget. Detta samtidigt som vi soffliggare ligger hemma med förväntningar om både det ena och det andra.
Hamrén är en nybörjare. Både i svenska landslaget och i mästerskapssammanhang. Han har visat upp amatörmisstag men alltid strävat efter en förbättran att göra det hela bättre nästa gång. Det är sådant vi ska ta med oss. Inte alla baksidor. För ja, det finns en baksida bakom alla ljusglimtar. Så ge Hamrén ett mästerskap till, i alla fall kvalet till det. Funkar det inte då så kanske det är dags att tänka om.
Okej, matchen ikväll då. Sverige möter Frankrike som egentligen har både allt att vinna, men samtidigt inget att förlora. Det enda scenariot som skulle skicka Frankrike ur turneringen är om Sverige vinner med tre, fyra bollar samtidigt som Ukraina slår England med uddamålet. Jag ser det som en omöjlighet.
Vinner Frankrike ikväll så får dem med allra största sannolikhet möta Spanien i kvartsfinal, jag är osäker på om dem verkligen vill det. Som jag själv ser det är det en väldigt stor skillnad på Spanien och Italien. Även om Spanien gjorde en riktig skitmatch igår så vet alla vilka spetsspelare de har, och vilken högsta nivå de kan nå. Dessutom så är Spanien regerande mästare, och de gjorde inte ett särskilt bra gruppspel i VM heller, glöm inte det.
Hamrén väljer att gå emot den svenska journalist-eliten som anser att "framtidens lag" borde få spela. Han väljer att matcha samma lag som mot England, fast med två ändringar. Ola Toivonen och Emir Bajrami gör raka byten med Rasmus Elm och Johan Elmander. Jag tycker det är rätt, vi ska inte göra oss till åtlöje och ge upp allt vi äger bara för att matchen är betydelselös. Vi ska stå upp, och vi ska kriga för att vinna.
Sverige har alla chanser att slå Frankrike ikväll. Och skulle vi lyckas så hoppas jag att vi inte gör det för äran, utan att vi gör det för att vi spelar bra fotboll och visar att vi är ett bättre kollektiv än Frankrike.
Ingenting är omöjligt, saker och ting kan bara vara jävligt svåra ibland.